söndag 29 september 2013

Ett falskt dilemma

Nyligen ställde jag ju frågan om man skall byta riktning eller kämpa på när det börjar kännas tungt.

Det är lätt att bygga upp spänningen mellan dessa två alternativ tills det känns som att hela ens framtid hänger på beslutet. Väljer man det ena får man aldrig veta hur det gått om man valt det andra och vice versa. Beslutsångest kommer som ett brev på posten. Även om man tar ett beslut är det lätt att i efterhand skapa bilder av hur bra det hade blivit om man hade valt det andra istället.


Vad jag till slut börjat inse är att jag skapat ett falskt dilemma och att det i själva verket finns fler alternativ. Det är ju faktiskt ingenting som säger att måste välja endast ett av alternativen. Man kan satsa på båda samtidigt! Läsaren Domnisoara F var inne på samma spår i kommentarerna på föregående inlägg.

Exempelvis har jag under de senaste månaderna funderat på om det är dags att byta jobb. I takt med att man blir mer och mer inställd på ett byte är det lätt att man tappar engagemanget i det dagliga arbetet. "Man skall ju ändå snart sluta." Då blir jobbet ännu tråkigare och önskan om att byta ännu starkare. Det blir en slags självuppfyllande profetia. Samtidigt klandrar man sig för att man vill fly så fort det blir lite jobbigt. Situationen blir mer och mer ångestladdad.

Istället har jag det senaste försökt satsa rejält och engagera mig mer på jobbet. Det har helt klart haft ett positivt resultat.
  1. Dagarna blir helt enkelt roligare. Det är väl egentligen inte förvånande att saker blir roligare om man engagerar sig i dem, men roligare blir det hur som helst. Så det är en vinst i sig. Kanske kan det till och med bli så mycket bättre att jag inte längre vill byta!
  2. Ännu bättre är att om jag ändå fortsätter ha känslan av att jag vill byta så vet jag att jag gav det gamla jobbet en ärlig chans. Jag lämnar inget utrymme för hjärnan att tänka "men det var inte så dumt det där förra ändå, jag gav bara upp för lätt".
  3. Som en ytterligare bonus tränar jag mig själv på att alltid satsa fullt ut i det jag gör. Det tror jag man har nytta av vilken väg man än väljer.
Lite som ett kinderägg – tre önskingar i ett. (Fast utan choklad.)

Ändå rätt okay, eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar