tisdag 29 oktober 2013

Att våga ha tråkigt

Läsaren Å skickade en länk till en artikel om långtråkighet som beskriver hur vi människor idag är i ständig jakt på nya upplevelser.
[Lars Svendsen, professor i filosofi vid universitetet i Bergen] förklarar att allteftersom vår kultur blivit mer individualistisk och vi blivit mer självupptagna har våra liv fått ett bäst före-datum på ett sätt som inte funnits tidigare. Mode och det ”nya” har upphöjts till princip och verkliga behov har ersatts av ett omättligt begär efter upplevelser. Vi pratar sällan om djupare värden utan fäller i stället ytliga omdömen, någonting är antingen roligt eller tråkigt. Rastlösheten är utbredd.
Jag känner igen mig väl i det. Allt för väl. Jag har känt att jag gör saker, inte nödvändigtvis för att jag vill, utan för att jag inte har något bättre att göra. Svendsen är inne på samma bana.
I grunden handlar den existentiella långtråkigheten om en avsaknad av mening, resonerar Svendsen. Han säger att allt som beskrivits ovan egentligen är olika surrogat för att förtränga denna känsla av meningslöshet.
Känslan av meningslöshet var just det som blev upphovet till denna blogg. Jag försöker i och med dessa inlägg tvinga mig själv till att tänka på och resonera kring känslan av meningslöshet. Förhoppningsvis kan det leda till insikter och så småningom en ökad känsla av meningsfullhet.

Svendsens tankar är också i linje med mitt inlägg om att låta mobilen vara. Det baserades på Louis C.K. som menade att vi använder mobilen för att undvika att vara ensamma med tomheten inom oss.

Sedan jag skrev det har jag så mycket jag kunnat försökt "bara vara". Att kunna ta en rast på jobbet, en busstur, eller en promenad till affären utan sällskap av vare sig andra människor, tekniska prylar eller något att läsa. Men det är svårare än det låter. Det är så lätt att sysselsätta sig själv.

Vågar du ha tråkigt? Vara ensam med dig själv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar