torsdag 3 oktober 2013

Vill jag eller vill jag att jag vill?

När man har ett svårt beslut att ta så börjar man ju lätt fundera både framlänges och baklänges.

Låt oss ta karriärval som exempel. För många med kontorsjobb så leder den traditionella karriärstegen till att bli chef. Det är dit man behöver gå för att få högre lön, mer befogenheter och större ansvar. Eftersom åtminstone de två första låter lockande, har även jag funderat på om jag vill dit.

Låt oss anta att jag lutar åt chefsspåret. Hjärnan tänker:
Gruppchef låter ju rätt bra. Jag får inte bara högre lön och större möjlighet att påverka, jag får också en rad nya spännande utmaningar och möjligheten att hjälpa andra att växa. Det låter ju roligt!
Men det är här min hjärna börjar lägga krokben för sig själv.
Men... vill jag egentligen det? Är det inte bara så att jag vill att jag skall vilja det? För om jag hade velat det så skulle ju problemet vara löst och jag kunde gå vidare. Det hade ju varit härligt. Men tänk om det bara är inbillning att jag vill det. Jag kanske bara tror att jag vill det för att samhället förväntar sig att jag vill det. Egentligen kanske jag inte är riktigt säker.
Som om inte det vore nog skruvar den sedan till det en extra nivå.
Det kanske inte är vare sig mitt nuvarande jobb eller chefsjobbet som är rätt för mig utan något helt annat. Jag kanske egentligen skulle bli lyckligare om jag var taxichaufför. Läste jag inte en artikel om en som gick från ett kontorsjobb han var trött på och blev taxichaufför? Skrev inte han att det var det bästa han gjort?
Här står man alltså med ett redan från början svårt beslut och med en hjärna som verkar bergfast besluten att motarbeta en. Handlingsförlamning, check!


Hur skall man tänka här? Hur vet man att man vill något och inte bara vill att man vill det?

2 kommentarer:

  1. Hmm, ta inte mina tankar för seriöst nu, skriver dem nämligen i trött tillstånd..;)

    men anledningen till att man vill något för att man vill vilja det, tänker jag har att göra med vad man tror att andra tycker.

    Jag tar min vän som exempel. Han sa idag att han antagligen inte ska gå på Sound of music sing along kvällen som han är bjuden och att det han är mest rädd för, om han går på den, är att han kanske kommer tycka om det! Jag frågade om det berodde på att det skulle få honom att verka mindre manlig och cool, fick inte riktigt något ärligt svar på det men min slutsats blev att anledningen att han inte vill tycka om det för att andra då skulle se honom på ett visst sätt.

    Jag kan även ta mig själv som exempel här. När jag hade mitt första utvecklingssamtal med min chef siktade jag högt, ja sa att jag ville utvecklas, börja konstruera, bli uppdragsledare inom 5 år mm. I efterhand har jag insett att jag inte alls är säker på att jag vill något av det där. Jag trivs bra med det jag gör på jobbet, jag har en galet bra lön ändå, behöver inte ta något jätteansvar och tycker antagligen bättre om de arbetsuppgifter jag har för tillfället än de jag skulle få om jag "klättrade uppåt".
    Jag vet nu att jag bara sa allt det där för att jag trodde att det var det som förväntades av mig. Är det inte så att alla ska vilja göra karriär?!

    Så, fundera på VARFÖR du vill något, är det verkligen DU som vill det? Eller vill du vilja för att det du tror att andra förväntar sig något av dig? Försök tänka dig in i hur du hade känt och tänkt om du inte behövde ta hänsyn till någon annans tankar om dig.

    Det är mitt tips:)
    /Domnisoara F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt sant det du skriver. Det är så lätt att påverkas av upplevda förväntningar. Extra fånigt är det ju att det inte ens är säkert att någon faktiskt förväntar sig det man tror.

      Tanken om andras förväntningar kan dock också slå bakut. Jag kan börja tänka att "jag kanske känner mig tveksam till den här idén för att jag bara tror att jag vill det för att andra förväntar sig det". Så tja, vill man krångla till det för sig så kan man! :-)

      Tänker på ett skivtips för författare som jag läste nån gång. För varje person vars åsikt du bryr dig om försämras ditt skrivande med 1%. Så man får försöka (tillfälligt?) ignorera vad andra tycker.

      Radera