måndag 4 november 2013

Fyra nivåer av motivation

Professorn med det kanske svåraste namnet någonsin, Mihály Csíkszentmihályi, har en hel del intressant att säga om motivation.

Han har en modell som beskriver olika nivåer av mening, lite i stil med Maslows behovshierarki. Enligt Csíkszentmihályis modell söker människor mening i livet genom en av följande nivåer.
  1. Sträva efter bekvämlighet och nöjen.
  2. Söka samhörighet med andra människor man vill identifiera sig med.
  3. Utforska sig själv. "Vem är jag? Vad är mina egenskaper? Vad står jag för?"
  4. Bidra till saker som är större än en själv.
För samtliga nivåer gäller att man till slut blir mätt på en nivå och då ger den inte längre samma mening i livet som man tidigare känt. När det händer vill man vidare till nästa nivå.


För min egen del känner jag igen mig väldigt väl i modellen. Jag var i nivå ett och två omväxlande under ett antal år efter jag studerat klart. Jag hade varit student och ville dels tjäna pengar för att kunna göra roliga saker, men också för att jag kände att jag "borde" tjäna pengar – det är väl det man skall göra när man är vuxen och har slutat plugga?

I takt med att jag fick ett "riktigt jobb" med en bra lön så slutade också både bekvämlighet och samhörighet att motivera på samma sätt. Jag började istället komma in i en väldigt utforskande fas. Jag funderade på hur jag kunde "förbättra sig själv" och blev intresserad av allt från personlig utveckling och filosofi till ekonomi och styrketräning. Denna blogg är väl det "ultimata" tecknet på att jag vill utforska mig själv. Just nu tror jag alltså att jag står i senare delen av nivå tre.

En liten smygande tanke som funnits med länge och som ständigt växer sig starkare är att göra något andra har nytta av. Jag känner inte att jag gör det idag i den utsträckning jag vill. Så min gissning är att jag sakta men säkert är på väg mot nivå fyra. Skall bli spännande att se om jag vill fortsätta i den riktningen.

Jag skall poängtera att jag upplever att alla fyra nivåer finns i ens medvetande samtidigt. Det handlar inte så mycket om att "nu bryr jag mig inte om samhörighet längre, det är utforska mig själv som gäller nu" utan att en av nivåerna dominerar medan de övriga spelar en nedtonad roll.

Frågan är också, vad händer när man "är klar"? Går det att bli? Kanske är nivå fyra så "stor" att det aldrig går att bli mätt på? Eller så går det hela runt som en cykel. Efter att ha varit utåtriktad och jobbat för att förbättra världen kanske man kommer tillbaka till att vilja ha det bra själv. Eller så finns det fler nivåer. Vem vet?

Känner du igen dig? Har du gått igenom några eller alla av dessa nivåer? Var befinner du dig nu?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar