söndag 10 november 2013

Rädsla gör mig dum

Var och lyssnade på komikern Soran Ismail nyligen. Han var riktigt bra, mycket bättre än jag sett honom tidigare.

En av de teman han hängde upp sin standup på var att man blir dum när man är rädd. 30% dummare hävdade han, men den siffran kanske han bara hittade på. Som ett enkelt exempel tog han att man efter en skräckfilm inte tänker klart när man är rädd för att det finns någonting under stängen. Rationellt vet man ju att det inte finns annat än golv (och damm, av egen erfarenhet).

Rädsla för att bli av med något kan också göra att man överreagerar och ser ett hot i någonting som egentligen är harmlöst. Ett av Sorans exempel var diskussionen om ordet "hen". Vissa reagerar mot ordet som sådant i rädsla för att samhället skall tvingas bli "könlöst", när allt det egentligen handlar om är ett sätt att referera till en människa utan att behöva veta eller avslöja personens kön.

Känslor strider mot logik. Det kan vi faktiskt till och med se rent konkret i hjärnan. Vid rädsla (eller för den delen förälskelse, upphetsning och stress) tas beslut i högre grad av det limbiska systemet som är känslostyrt istället för neocortex som hanterar logiskt tänkande.

http://www.flickr.com/photos/wwworks/2393382638/

Det jag började fundera på efter föreställningen var om rädsla gör att jag tar dumma beslut i mitt liv. Kanske är jag rädd för att bli gammal eller för att bli "avslöjad" som oprofessionell? Vad i så fall skulle det kunna ge för konsekvenser? Är de beslut jag medvetet eller omedvetet tagit och försöker leva efter logiska eller överreaktioner baserat på rädsla?

Givetvis är det ju svårt att säga, men det hjälper nog till att vara medveten om att det kan vara så. Man behöver ju som bekant inse att man har ett problem innan man kan göra något åt det. Ju mer information man har, desto större chans har man också att ta medvetna beslut.

Vad tror du? Tar du dumma beslut på grund av rädsla?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar