tisdag 14 oktober 2014

Följ inte din passion


En av de bästa böcker jag läst på länge, So Good They Can't Ignore You av Cal Newport, diskuterar hur man skaffar sig ett jobb som man tycker om. Jag misstänker dock starkt att dess budskap gäller minst lika bra för de flesta andra områden i livet.

Bokens huvudargument är att det karriärrådet "follow your passion" inte bara är felaktigt, utan till och med farligt!

"Passions-hypotesen" (som författaren kallar denna idé) bygger på tanken om att människor har en naturlig inneboende "passion" för någonting inom sig. Allt de behöver göra är att hitta den och sedan välja ett jobb som går i linje med den. Lätt va? (Nej, inte direkt.)

Newport menar att denna hypotes är:
  • Felaktig, då antagandet om att människor i allmänhet har en inneboende redan existerande passion helt enkelt inte stämmer.
  • Farligt, då tron på att denna passion bor inom sig och "allt man behöver gör är att hitta den" leder till kronisk sorgsenhet och förvirring när inte verkligheten matchar ens dröm.

Istället menar författaren att vi skall vända på steken. Passion kommer från att man tycker om sitt jobb! Så får man då tag i ett jobb man gillar om "följa sin passion" inte funkar?

Här menar författaren att riktigt bra jobb definieras av ett antal ovanliga och värdefulla egenskaper så som kreativitet, möjlighet att påverka, kontroll över ens egen situation. Om man vill ens jobb skall ha dessa egenskaper måste man också själv skjuta till något ovanligt och värdefullt. Helt enkelt, man måste vara bra på något som arbetsgivare värdesätter.

Whirlgig craftsman, av Thomas Zumbiehl
För att uppnå detta föreslår han att man skall anta ett perspektiv där man fokuserar på vad man kan erbjuda världen, snarare än ett där man tänker på vad världen kan erbjuda en själv. Med detta perspektiv kommer en önskan om att göra bra saker och att ständigt bli bättre. Genom medveten övning kan man hela tiden förbättra sina förmågor och på motsvarande sätt få tag i bättre jobb.

Intressant nog förklarar detta tankesätt också på ett enkelt sätt hela denna bloggs existens. För vad är jakten på mitt "varför" om inte en jakt på just den "passion" som jag förväntar mig att jag redan sitter inne på? Och har inte just denna (omöjliga?) jakt lett till sorgsenhet och förvirring hos mig? Svaren är ja, respektive jo.

Nu har ju mina inlägg här den senaste tiden varit, hur skall jag uttrycka mig... sporadiska... men jag tror ändå att denna bok lite blev spiken i kistan. Jag tror att jag gör mig själv en tjänst genom att inte fundera på "varför" utan istället fokusera på att handla. På att fortsätta vara nyfiken, lära mig nya saker, utvecklas, hjälpa andra, och på det stora hela sträva framåt. Sedan tror jag att resten faller på plats av sig själv allt eftersom.

Vad tror du?