tisdag 28 juli 2015

Rädd för att vara ensam

Jag är rädd för att vara ensam. Inte för att äta lunch själv, ha en lugn kväll med en bok som enda sällskap eller ta en promenad på egen hand. Det går utmärkt. Det kan till och med vara rätt skönt!

Nej, jag är rädd för att vara ensam i ett längre perspektiv. Att inte ha någon att diskutera allt och inget med. Att inte ha någon att krama om när jag kryper ner i sängen på kvällen. Att bli gammal utan att ha någon att dela livet med. Det skrämmer mig. Ända in i själen.

Alone again, av Neil MoraleeDetta blir allt tydligare ju äldre man blir. Vänner faller sakta men säkert bort av olika anledningar – en del flyttar, andra skaffar barn, vissa växer man bara ifrån. Att bilda nya bekantskaper sker inte heller av sig själv.

För att slippa konfronteras med denna rädsla döljer jag den bakom en fasad av självständighet. Jag klarar mig bra själv, trivs bra i mitt eget sällskap och sysselsätter mig gärna på egen hand. Jag behöver inte oroa mig för att vara ensam för jag klarar ju mig så bra själv. Och då behöver jag ju inte vara rädd.

Fast jag är det ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar