söndag 20 september 2015

En oas i livet

Det är något speciellt med cafébesök. 

Det är härligt att sitta i en mysig lokal med en varm kopp kaffe i händerna, känna doften och smaken. En kombination av att få sitta ensam med sina tankar men ändå vara omringad av människor. Man kan sitta vid ett fönster och titta ut över staden och allt som händer i den.


För mig faller hjärnan då automatiskt in i någon slags filosoferande läge. Ofta går tankarna till ämnen som vad jag vill med livet, huruvida saker har en mening eller till att fundera på förändringar av min livssituation. Inte sällan går jag därifrån med nya tankar och inspiration till förändring.

Andra tillfällen sitter man på caféet tillsammans med någon annan, kanske med en partner eller god vän. Även då glider jag ofta in på filosofiska ämnen, om än i form av samtal snarare än tysta funderingar. Detta leder till att man får en chans att skärskåda sina egna tankar på ett annat sätt än när man funderar själv och ofta får man också nya infallsvinklar och idéer från den andre. Liksom efter ett ensambesök går man ofta därifrån fylld av nya tankar.

Samtidigt finns det delar av mig som vill minska på cafébesök. Det känns som onödiga pengar – att betala närmare femtio kronor för en kaffe är ju inte direkt någon fantastisk ekonomisk deal. Därtill tenderar det man dricker, och än mer äter ifall man faller för den frestelsen, på ett café vara mindre hälsosamt.

På grund av ovanstående motstånd har jag försökt skapa samma typ av känsla hemma – slå mig ner i min fåtölj med en varm kopp i händerna och fundera på något. Än så länge har jag dock inte riktigt lyckats återskapa cafékänslan. Kanske är det just kombinationen av att sitta ensam med sina tankar men att ändå vara omringad av andra människor och händelser. Kanske gör caféerna bara bättre kaffe. :-)

Så tills vidare kommer jag nog fortsätta tillåta mig ett cafébesök då och då. Det har blivit lite av en oas i staden för mig. Och en oas i livet är nog inte så dumt.

Var har du din oas i livet?